VLT fredag 27 februari 2009
Naturmotiv som tecken
Det går en skälvning genom Inger Åhs utställning på Västerås Konstnärsförenings galleri. Bakom naturbilderna anas uppbrott, desperation och förtröstan.
Till synes innehåller utställningen idel naturbilder: skärpta reseskisser med anteckningar om färgval och plats, stilleben med enkelt fokuserade motiv från stränder, med snäckskal, lökar, frostiga blad, blommande kvistar och skogsbilder med nakn a trädstammar som i en dunge. Det är höst, annalkande vinter.
Men stämningen är allt annat än rogivande, igenkännande och bekräftande. Här handlar det inte om att avbilda. Fastmer om att hitta fäste, något att hålla kvar och söka gå vidare med.
Naturmotiven blir som tecken och naturiakttagelsen fungerar förlösande. Det rister en vind i trädens kronor, bladen på marken tycks virvla runt i en häxdans. Men akvarellens fläckar och spelet mellan stark pigmentering och flytande upplösning håller mot ett hotande kaos.
5 en serie har hon strött ut blad och blommor. Övermålningar och utsparningar skapar skuggor och plötsliga ljusglimtar. Färgskvättar är som skärvor att samla. Motivet är som en improvisation, ett chopinskt impromptu.
Överraskande nog är det inte svärtan som dominerar trots att Inger Åhs har använt sig av en ny svart nyans. Värme, ljus och uppbrott är det som stannar i minnet. Det är en oförbehållsam, generös och mycket personlig utställning.
Kristina Mezei
