Att skriva ”om mig” är som att sitta i sormens tysta mitt och lyssna till hur berättelser
ur mitt liv virvlar omkring som vindar, och att här försöka fånga några.
Jag blev socionom vid Umeå Universitet och var verksam i detta yrke under åren som följde. Tre år efter min examen reste jag till Österrike tillsammans med min man, som jag träffat på en av mina första arbetsplatser. Vi bodde i Innsbruck och studerade bägge på Universitetet - jag studerade psykologi.
Konsten kom in i mitt liv under den vistelsen. På kvällstid gick jag en kurs i akvarellmåleri. Där blev jag intresserad av mediets möjligheter. När vi flyttade tillbaka till Sverige bosatte vi oss i Västerås. Jag började på Konstskolan där Tore Hultcrantz var föreståndare och huvudlärare i måleri.
Vår familj växte när vi adopterade våra tvillingpojkar. Vi tog hand om dem hemma de första fyra åren och hade båda deltidsarbete.
Genom stödet från min man kunde jag fortsätta med mina konststudier i perioder på Gerlesborgsskolan i Stockholm och i Bohuslän. I Bohuslän fördjupade jag min akvarellteknik med kurser hos Arne Isacsson och Philip von Schantz.
Den utställning, som jag räknar som min debut, ägde rum hos Bitte Zander på Lilla Galleriet i Stockholm.
På kursen Academie Libre i Bohuslän träffade jag konstnären Greta Sandahl. Tillsammans med henne och textilkonstnären Eva Stephenson-Möller har jag sedan dess nästan varje år gjort resor för att studera konst och för att måla.
Detta resande tog mig till Ria Formosa på Portugals sydkust. Där har jag funnit en plats som blivit speciell för mig. Nu återvänder jag ofta dit för att måla och samla intryck. Där har jag kommit i kontakt den gamla traditionen att framställa kakel, och jag har börjat använda detta som konstnärligt material.
I min professionella karriär som socialarbetare och terapeut har jag haft möjlighet att fullfölja en diplomutbildning i systemisk terapi vid KCC, Kensington Consultation Centre, i London.
Fortfarande kan det inträffa att jag åtar mig en terapi eller ett handledningsuppdrag inom ramen för en privat mottagning i Västerås.
Min make dog i cancer 2008. Mitt liv behövde därefter fortsätta, men med en förändrad utgångspunkt.
Nya individer får idag min familj att växa. När jag skriver det här, har jag ännu inte träffat den senaste familjemedlemmen – en nyfödd pojke som är mitt sjunde barnbarn.
Och; en Portugisisk Vattenhund väntar just nu på mig i Ria Formosa. Jag ser fram emot att hon ska dela mitt vardagsliv med mig framöver.
Att balansera familjens behov med konst och annan yrkesverksamhet har inneburit en ständig
balansgång för mig, liksom för många andra kvinnor. Livet, så som det gestaltar sig, föder i sin tur den konstnärliga processen.
Historierna från konsten och livet är som vindar, en del ljumma andra bistra.
Inger Åhs